En jobbhelg med strul.
Jobbade fredag och lördag kväll. Jag hade en väldigt luftig rad vilket jag varit otroligt tacksam över. Jag har haft mycket sammandragningar, både på nätterna men även så fort jag rört mig ute eller böjt mig ner eller bara suttit stilla.
Så all vila jag kunna ha har varit nyttig.
Vissa stunder har det gjort redigt ont och tårar har kommit, mest dock av rädsla för att det ska övergå till värkar och hon ska vilja komma ut redan. Det är nu 80 dagar kvar till bf. Så jag hoppas verkligen att hon stannar kvar i minst 1 månad till.
På vägen till jobbet idag började det tjuta och blinka i instrumentpanelen.. motor fel. Stopp!
Så bara att stanna och ringa bärgare. Sedan sjukskriva sig då jag inte hade någon möjlighet att ta mig varken till eller från jobbet. Bärgaren kom ca 1.5 timma senare och körde mig till verkstaden jag brukar anlita.
Väl där var barnens pappa snäll och körde hem mig. Så mysigt att få krama om och pussa på och prata med barnen på deras pappa helg.
Senare idag kommer mamma hit för att kunna köra mig till verkstaden i morgon bitti tills de öppnar. Så hoppas jag att de kan ta sig an bilen ganska snart så den kan bli lagad.
Vi har bara ägt bilen i drygt 2 månader... suck!
Men är så tacksam och glad över min mamma som kommer upp och hjälper till 😊
Men så surt att behöva sjukskriva sig för att bil***n strular.
Men det känns ändå på något sätt att det fanns en mening med att det blev som det blev.
Väl hemma sen tappade jag en kaffekopp (med kaffe i) så det stänkte ner halva diskbänken och både höga skåp och såklart golvet och ny diskad disk som stod på torkning..
Sen la jag mig och sov till ca 12. Tror att kroppen behövde det.
