hannahagelin.blogg.se

Det här med att natta barn i eget rum, i egen säng. Jag fasade så över att inte ha honom hos mig. Inte höra minsta lilla andetag. Jag fasade över att ha honom skrikandes och gråtandes tills han somnade. Att behöva se honom plågas på det viset, få all tillit bortblåst, stå där o sträcka ut armarna och skrika och gråta o visa med hela kr att han vill komma upp i famnen, att han inte vill vara där i sängen. Det gör så ont. 

 

Så därför bestämde jag mig för att Aaron ALDRIG ska behöva behandlas så. Tillit är bland det viktigaste. Han ska aldrig behöva känna att jag som mamma inte lyssnar på hans signaler och respekterar dem. 

 

Är han jätte mammig och inte kan slappna av så sover han hos oss i stora sängen. Men vi börjar alltid att försöka inne i hans rum. 

 

Idag gick det så himla bra. Aaron och Marcus badade, sen va Marcus tvungen att rensa vattenlåset i golvbrunnen. Under tiden gick jag och Aaron till hans rum efter att han borstat tänderna. Tog på blöja och pyjamas, i sängen låg nappen, den ville han ha. Startade baby vakten med musiken, där satt han en stund. Sen ville han komma och gosa. Det fick han. Sen stod jag o Aaron o gosade och gungade till musiken. Jag sa hur mycket jag älskar honom och att han får sova, att jag hör honom hela tiden och så fort han vaknar så kommer jag och hämtar honom. Efter någon minut la han sig i min famn och visade att han ville sträcka på sig. Berättade att jag lägger ner honom i sängen nu. Han la sig på magen/sidan och somnade bums. 

 

Precis så mysigt och kärleksfullt ska det vara att natta. Det kan vara helt underbart.