hannahagelin.blogg.se

En blogg där du får följa mig mina barn och min sambos liv. Jag har delad vårdnad om mina barn. Jag och min sambo väntar ett gemensamt barn, som beräknas komma i Juli. Välkomna hit! Hoppas ni ska trivas med oss ☺️

Aaron 4år

Publicerad 2018-08-22 09:45:48 i Aaron 3-4 år, Kort, Minnen, Tankar,

För ett år sedan va det så otroligt jobbigt. Allt va en kamp. 
Det är väl det senaste halvåret som det börjat kännas lättare. Hans lyckoskrik har avtagit nästan helt upphört. Han har börjat ha ett samspel med andra människor. Han har börjat visa att andra människors känslor har betydelse och inte bara hans egna, även fast man får påminna honom om hur han skulle känns för att han lättare ska förstå hur någon annan känner. Men även det va otänkbart för i alla fall två år sedan. 

Saker som andra föräldrar tar som självklart, till exempel ta på sig skor, jacka och mössa. Mössa lärde han sig i vintras någon gång. Jacka och skor får vi fortfarande hjälpa till med. Dela maten har han börjat med nu. Hämta eller lämna saker man ber honom om, det är oxå det senaste året/halvåret som det börjat funka. 

Året från tre till fyra har varit jobbigt. 
Vi har varit hos logoped som sa att hon inget kunde göra då det troligtvis beror på någon störning eller funktionsändring. Istället fick vi komma till en psykolog som har hjälpt oss massor med hur vi ska bemöta honom och andra i våran närhet. Hantera hans och våra känslor och hur vi ska tänka för framtiden. 

Kort efter det första besöket hos psykologen va det dax för Aarons treårs besök hos nya Bvc då reagerade hon på att hans huvud inte vuxit sedans hans ett årskontroll. Oron växte och olika läkarbesök planerades in. Efter flera olika kontroller gjorts så bestämdes det att han skulle få en magnetröntgen där han blev sövd (standard på barn) de passa även på då att ta blodprover för olika saker som jag nu knappt minns.. men kromosomer, genetisk analys och arvsanlag och substanser av olika slag. Vi hade oxå lämnat ett urinprov som skickades till Stockholm för att komplettera  och hjälpa de att analysera blodproverna av det genetiska arvsmassan. 

Men alla provsvar visade på att allt va som det skulle. Skönt på ett sätt såklart. Men tankarna finns kvar, vad har jag gjort för fel, varför kan han inte sånt som alla hans jämnåriga kan. Varför har han ett så stort intresse för sånt han inte borde kunna förns om flera år? 

När vi hade fått svar på de flesta av proverna bestämde i alla fall läkaren att vi skulle börja ge honom järnmedicin. Han hade igentligen inte järnbrist men eftersom han typ bara äter pannkakor och korv eller start, smörgås och juice. Så tyckte hon att det inte skadar så får utvecklingen en liten skjuts. Nu har han fått det i 10 veckor så nu får han inte ta mer. För det är farligt med för mycket järn i kroppen. Om va 4 veckor ska vi ta ett blodprov för att se hur järnvärdet är. 

Några fler läkarbesök har det varit mellan varven för att mäta väga, kolla motoriken, samspel, tal. 

När vi va hos logopeden första gången gjorde hon ett test för att se vart i utvecklingen han va. Det gick inte alls bra. Han gjorde inte klart det och svarade fel på typ allt. Han fick 18 poäng. Han skulle minst fått 36 för hans ålder. 

För några månader sedan gjorde han om det. Han va rastlös även då och gjorde inte redigt klart det. Hade 1 test kvar. Då fick han 46 poäng och klarade sig precis att hamna på skalan för sin ålder. Så nu väntar vi på ny tid hos logopeden. 

Förlåt för att det låter som att klagoinlägg, inte alls menat så. Men för att förklara vilka framsteg och hur mycket han utvecklats sista året så måste det framkomma hur det varit innan. 

Jag har skrivit mycket under året men tror inte att jag delat med mig av så mycket. Men har jag det så blir det dubbelt. 

Vanliga saker Aaron säger 
*jag måste säga först
*fantastiskt
*jag älskar dig mest
*oj vi glömde nästan 
*min bästa kompis


Han är så ärlig. Och han är så känslig. Det gör ont i mig när jag ser hur förtvivlat ledsen han blir när han känner att han inte räknas lika mycket som andra. När han känner att folk sviker honom. När han inte känner sig älskad. Alla barn blir så klart ledsna men jag upplever att han har ett extra stort bekräftelse behov just för att han själv känner att han är annorlunda. 

I lördags när vi satt och åt så sa han att han inte vill vara pojke. "Jag vill vara en flicka" 

*mamma jag älskar dig
-jag älskar dig Aaron
*jag älskar dig mest
-jag älskar dig mest
*jag älskar dig mest
-jag älskade dig innan du fanns ❤️


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Han är bestämd
Påhittig
Beslutsam
Energisk
Glad
Envis

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela