Dagen A= avbryt
Igår va det då dax. 08.30 blev vi tilldelade ett enkelrum. Med tv!
Kl 09 hade de satt i en ingång till eventuellt dropp eller smärtstillande. Tagit blodtryck och ett rör med blod. Efter det fick jag 4 smärtstillande tabletter. Minns inte vad de heter men de va starka. Jag blev yr i huvet o kände mig full. Jag fick även 4 vaginaltabletter som jag förde in så långt jag kunde. De tabletterna skulle mjuka upp livmoderhalsen och göra så vattnet gick och så att bönan kom ut. Detta skulle upprepas var 4 timma.
Fick molande värk i magen ganska omgående och en brännande känsla i underlivet. 30 minuter va jag tvungen att ligga stilla efter att tabletterna förts in. Vi kollade/lyssnade på olika filmer på telefonen och försökte vila/sova. Sköterskorna kom in o frågade om mer smärtstillande några gånger, men jag kände inte att jag var i behov av det. Jag tänkte flera gånger att jag skulle ta av mig byxorna ifall något skulle sätta igång. Men jag orkade inte äns öppna ögonen. Tillslut så lyckas jag somna efter ca 2 timmar (kl 11).
Vaknar av att det känns som om en ballong gick sönder inne i mig o det blev blött. Larmar o sköterskan kom in. Vi båda kunde konstatera att det va vattnet som gick, och inget annat som kommit ut. Får de snygga nät trosorna och en stor blöja, renbäddat i sängen sen somnar jag om. Får ett bäcken i toaletten som jag ska kissa i för att se om det är mer än urin som kommer ut.
Vaknar ca kl 12.15 av att det blir två tryck i förlossningskanalen. Larmar igen och en Sköterska kommer in, "min" va på lunch.
Jag satte mig på toaletten med bäckenet. Det tog inte mer än någon minut så va hon ute.
Moderkakan ville inte lossna samtidigt som bönan. De ger alltid moderkakan en timma på sig att komma ut, annars blir det skrapning. Så därför hade jag bara fått äta frukost hemma o sedan bara dryck.
Satt o krystade lite kände hur moderkakan kom längre o längre ner, sköterskan drog lite i den för att se om den lossnat, det hade den inte. Satt kvar på toaletten med bäcken nu me, o hux flux så kom den ut. Det va en lättnad! För hade jag behövt skrapning så hade jag behövt sova över natt. Nu va det bara att hoppas på att allt kommit ut!
Vad klockan 13.15 hade de tvättat av henne och kom in med henne så jag fick se och ta kort. ❤️
Efter det va det bara att vänta på att läkaren skulle kolla om moderkakan va hel. Vi väntade även på en kurator. Vi och kuratorn pratade på och bestämde att hon skulle höra av sig senare i veckan för att se hur vi mår.
Kl 16.30 kom läkaren in o tyckte att moderkakan va hel, men hon ville ändå göra ett vaginalt ultraljud för att se så det inte fanns massa rester kvar. Hon rådfrågade en kollega med hjälp av kort hon tagit. Under tiden fick jag gå in på rummet igen. Passade även på att be om att få in bönan till oss på rummet igen.
Hon o jag va inne i badrummet en bra stund. Det fanns flera likheter mellan henne och Aaron, trots att hon var så himla liten. Vi skulle gått in i vecka 17 i går. I den veckan är fostret mellan 11-12 cm från huvud till stjärt. Bönan var max 10 cm från huvud till fötter. Men ändå kunde man se allt så himla tydligt.
Läkaren kom in straxt efter 17 och sa att det bara va blod så nu fick jag äntligen äta!!
Sköterskan kom in med lite info och två tabletter som ska stanna upp mjölkproduktionen och sa att nu fick vi åka hem när vi ville och kände oss redo.
Det kom fortfarande massa blod o stora klumpar så vi stannade till kl 19 ca. Sen blev det pizza. O sen raka vägen för att hämta hem Aaron.
Vilken plåga det har varit att inte haft han hos oss. När vi åkte från sjukan för att hämta honom kändes det jätte konstigt precis som att vi hade glömt kvar något. Men vi vet att det här va för hennes bästa. Hon hade en stor blod böld uppe på huvudet, så troligtvis hade hon inte överlevt förlossningen om hon äns hade överlevt ända dit. De mörk bruna flytningarna jag hade va ett täcken på att något va på väg att hända. O dem fick jag innan jag hade tagit första tabletten. O hällre att få henne där, än hemma. Nu tvättade de av henne o gjorde i ordning henne innan de visade oss. All personal va jättebra på alla sätt. De visade oss och henne verkligen respekt, o alla visste att hon va önskad och att vi ville behållt henne i magen om hon bara mått bra. Blir säkert stor skillnad på de aborter då barnet är oönskat. Och vi va ju så långt gångna me. V 18 är sista abort veckan. Sen vet jag inte om de gör undantag i så här speciella fall.
Nu är vi så tacksamma för att vi har Aaron hemma som tvingar oss att fortsätta leva och skratta ❤️
Sista magbilden med bönan. Ungefär så här stor va jag i vecka 38 med Aaron!! Snacka om skillnad. Känns konstigt att magen bara försvann.
