hannahagelin.blogg.se

I torsdags när jag skulle lämna han på förskolan höll han krampaktigt i mig och såg rädd ut, så jag hade inte hjärta att gå, det gick bara inte. 

Och efter den dagen så förstod jag varför han inte ville att jag skulle gå, en ny kille (som flyttats över till den avdelningen från en annan pga mer erfaren personal på Aarons avdelning) är inte så snäll, o det är inte bara mot Aaron men Aaron tar åt sig väldigt mycket av ett "nej du får inte vara här/med" eller liknande. 

Sedan ute på gården är det en annan kille (från en annan avdelning) som är elak mot alla mindre barn, han springer mot de bakifrån o puttat på dem och jagar de med cykel och beter sig hotfullt. Så jag förstår Aaron att han inte vill vara där. Och all den frustration han känner över allt det här tar han ut hemma genom att slå oss osv eftersom han inte kan berätta vad som hänt eller hur han känner. 

Så nu har jag en klump i magen av att lämna honom igen. Natten mellan torsdag-fredag o fredag-lördag hade jag så mycket mardrömmar om det där.. 

På fredagen va Aaron inte där, då va vi i simhallen med mormor och kusin selma. 

När mamman bara tar med ett par byxor, och Aaron tycker det är en bra ide att springa inne i duschen o sätta sig på rumpan så byxorna blev blöta. Och senare ramla ner med ena foten i en golvbrunn. Då får man åka hem utan byxor.

På lördagen stog det Leos på schemat tillsammans med mormor och selma. Det va så uppskattat och Aaron kunde inte vänta med att få gå in o börja leka. 

När Marcus tömt tågen så kom även han dit en sväng. Det gjorde Aaron glad. 

Varje morgon när Aaron vaknar frågar han vart hans pappa är :-( o varje morgon svarar jag att han är på jobbet. 

Även när vi va på Leos så frågade han efter sin pappa. Så det kändes bra att han kunde komma trots att han har jouren. 

Känns inget kul att helgen redan är slut.. speciellt när man inte har något planerat inför veckan, o klumpen i magen av att lämna Aaron på förskolan.